...förstår man att man måste stanna upp och njuta av nuet.
Jag har precis insett, skolan slutar om bara några dagar och sedan kommer jag inte tillbaka till Borås förän efter jul. Det känns kolosalt läskigt. Jag tror jag förstår innebörden av ordet vemod nu.
Inatt var jag på pyamasparty (ja, jag är vuxen, man får faktiskt lov att göra sådant ändå.), då kom den som ett slag i ansiktet, verkligheten. Bara sådär insåg jag hur det närmaste månaderna kommer att se ut. Alla kommer att spridas ut. Nu skall man inte missförstå detta, jag vill verkligen göra det jag skall göra, men det känns så konstigt att inte ha mina vänner nära. Så slog det mig, hur kommer jag att känna om ett och ett halvt år?
VEMOD
