Det skall inte alltid gå bra…

Vaknade imorse, fortfarande trött eftersom jag drömt mardrömmar hela natten. Åt frukost och begav mig mot ”mitt” café med datorn. Drack te och surfade. Efter ett tag började jag må illa och tänkte att det var bäst att gå hem. Gick till mitt hostel och la mig, illamåendet blev värre… Småsprang till toaletten, måste spy. Nej, det gick inte. Tillbaka till mitt rum, till toaletten igen. Nej, inte den här gången heller. Fram och tillbaka ett par gånger, utan resultat. Klockan gick. Tiden för utcheckning kom och jag var tvungen att ta allt mitt bagage ut, ut på gatan. Jag mådde inte bra alls. Hittade en bänk. Det enda jag kunde tänka på var att jag spyr vilken sekund som helst. Måste ringa någon. Ringer Lisa, en av mina svenska vänner. Hon var i stan så jag bad henne komma till min bänk. Hon kommer, vaktar mitt bagage medan jag uppsöker en toalett. Tror ni jag spyr? Nej… Ut till Lisa, sätter mig på bänken och säger hejdå till henne för hon måste gå. Sitter där i en halvtimma, börjar må bättre. Funderar på om jag skall gå den lagom långa promenaden med mina tunga väskor till mitt riktiga hem eller om jag skall ta en taxi. Åker jag bil så spyr jag, tänker jag. Jag går, tar riktmärke på kyrkan och tänker att jag får vila när jag kommit dit. Det gör jag. Känner mig bättre efter att jag vilat tio minuter där, går vidare, vilar, går vidare, vilar. Framme vid Flokigata, mitt hem! Som om min dag inte hade varit förjävlig redan, möttes jag av problem där såklart.

- Det är jag som är Justine, jag skall bo här.
- Ja… Men inte förrän den 1:e september kan du få ditt rum.
Hade jag inte varit så förbaskat snäll skulle jag ha sagt ett fult ord just där och då, men jag höll tyst.
Okej, vad händer nu, tänkte jag.

- Du kommer att få bo med en annan människa i fem dagar och sedan kan du få ditt rum, detta kommer kosta 1500 per natt, så 7500 totalt. Sen den 1:e kan vi skriva kontrakt och du får börja betala din månadshyra.
- Jaha? Du menar alltså att jag skall dela rum med en annan människa och betala för det här?
- Ja.
- Men, i mejlet jag fick från er stod det klart och tydligt att det var den 27:e jag kunde flytta in.
- Ja, men nu är det inte riktigt så. Här har du nyckeln, en kille kommer strax och hjälper dig hitta ditt rum.
- Jag vill gärna tala med chefen för det här stället.
- Ja, okej. Killen visar dig vart du kan hitta honom.

Jag lämnar mitt bagage i ett rum, där det tydligen bor en man… Inte kul. Killen som hjälpt mig dit visar mig vägen till chefen. Jag är arg, väldigt arg.
Jag förklarar mitt missnöje för chefen, är imponerad av mig själv att jag kunde vara så arg på engelska. Han säger att det är väldigt lite pengar jag behöver betala och bla bla bla… Jo, visst det är det, men det är inte alls vad jag blivit lovad.
Han säger att han skall försöka fixa det, till något bättre. Det tycker jag minst att han skall göra. Slutligen fixar han ett ledigt dubbelrum som jag kan ha för mig själv i två dagar, sedan får jag flytta in i mitt rum, tyvärr med en kille på köpet i en natt. Det är det bästa han kan ordna och jag muttrar ett okej.

Jag frågar honom en massa om huset, om tvättmaskinen, köket och andra detaljer. Han heter Bjarni och är faktiskt en trevlig snubbe, inser jag efter att jag lugnat ner mig lite.

Jag sätter mig med min dator, börjar skriva detta. Det knackar, Bjarni ville bara berätta lite andra saker. Jag frågar om Internet, han ger mig en kod och sitt telefonnummer. Jag får ringa när jag vill. Tack Bjarni! Jag frågar vart IKEA ligger, måste ju tydligen skaffa kudde, täcke och sånt med. Långt bort, men han visar vägen på en karta till ett annat liknande ställe. Tack Bjarni.

Ja, jag tror att ni fattar nu. Att jag är lite pissed… Men det är bara att gilla läget. Imorn kommer min vän Onsdagsmys-Maria, hon ska bo hos mig. Vart bor jag? Jag vet knappt själv. Hoppas att jag kommer på något riktigt bra sätt att få till detta på, det går ju bra så länge jag har detta dubbelrum för mig själv, men på lördag ska jag flytta in till en annan snubbe ju. AAAAAHHHHH! Det löser sig, det måste det bara göra.