Ett lyckat recept

När man skall göra en resa eller flytta, göra något som innebär att man lämnar det kända och ger sig ut i det okända, lär man sig mycket om sig själv. Jag har lärt mig en del om mig själv under min tid här, hur det känns att vara ensam och hur mycket jag tycker om vacker natur. Nu till det som jag tror är avgörande för att en människa skall trivas på en ny plats; Vänner. Jag kan bara tala av egen erfarenhet och vad som fungerar när det gäller mig, men jag tror att det är receptet till den mest lyckade kakan. Utan vänner i Reykjavik hade jag nog hatat det, jag är inte helt säker men jag tror det. Jag behöver ett nätverk omkring mig, några att prata med, vara glad med, beklaga mig för och någon att dricka te med. Har jag allt det här så kan jag trivas. Jag har funderat en del på det här och tror att med rätt människor runt mig, skulle jag kunna bo vart som helst. Verkligen vart som helst. Alaska, Egypten och Mongoliet känns inte alls så skrämmande och främmande när man tänker på det, i rätt tid och med rätt människor skulle jag absolut kunna vara lika glad och nöjd där som jag är här just nu.

Jag har lärt mig att det krävs så lite för att jag skall bli glad, solen som lyser eller ett leende på stan kan göra min dag. Jag har också lärt mig enormt mycket bättre engelska än vad jag kunde tidigare, eller så vågar jag faktiskt använda den engelska jag kan på ett annat sätt nu. Här måste jag, och det känns inte alls jobbigt. Hade någon talat om det för mig i våras eller förra året att jag skulle känna såhär nu, skulle jag ha skrattat. Högt. Länge. Nu klarar jag mig på egen hand, jag behöver ingen att luta mig emot. Jag behövde göra det här, ta det här steget, både för min egen skull och för andras. Nu vill jag ha nya utmaningar! No problems, jag lever i en enda stor utmaning, LIVET heter den.